Ett liv med Vit Herdehund

Vi har ännu inte riktigt fått tillbaka motivationen vad gäller lydnaden. Tyvärr. Men men, förr eller senare lär den väl återvända :D

I torsdags fick vi finbesök i form av Bella och tjejernas bröder Bailey och Taurus! Himla roligt!! Blir ju inte allför ofta man träffas när man har lite mer än 20mil ifrån varandra. Men snart sticker jag och Troja neröver för HUND 2009!! Vi ska vara ordentligt laddade och ge våra "motståndare" en tuff match har vi tänkt *hihi*

I fredags styrde vi kosan mot Gävle. Tjejerna fick leka med en American Akita vid namn Riki! En dominant hane som tydligt talar om vad som accepteras och ej. Tror jag aldrig sett Troja visa någon hund så stor respekt. Nyttigt för henne att få känna att man inte alltid kan vara en liten retsticka utan att det får konsekvenser En enda blick från Riki får Troja att hejda sig och kliva åt sidan. Med Beya var det lite annat. För det första så är B äldre och klokare, och det där med att tokfjäska är inte heller hennes grej. Dessutom är jag helt övertygad om att Riki är lite förälskad i Beya haha :P Kom hem idag och hundarna har däckat av totalt! Det tar på krafterna att träffa pojkar ;)

Vi var ut imorse på en kort promead innan hemfärd och möter en skolklass som måste ha varit någon slags särklass. Hur som helst så här jag hur en av dem plötsligt ropar "titta, titta, det är BOLT!!" haha det var ganska kul faktiskt Troja tycker jag på många sätt påminner om just Bolt, inte bara utseende utan även i sättet. Hon är helt övertygad om att hon besitter superkrafter *fniss*

Som sagt är vi i alla fall hemma nu igen och har inga särskilda planer what so ever för dagen. Blir nog ganska lugnt, ska ut och jobba inatt. Sitter och överväger om jag ska ta och plocka fram ljusstakar och byta gardiner här hemma. Finns ingen vinterfeeling övht...kanske man får lite mer julkänsla om man får fram lite julgrejer..? Vi får se om jag orkar engagera mig så pass.

Vi längtar nu efter vinter och SNÖ!!

Jo ni ser helt rätt! Även denna helg blev jag utdragen för att spåra med hundarna, TACK Helena och Elisabeth! :) Klev upp, ut med hundarna, frukost och sen iväg mot Falun. Var så där lagomt pigg då jag jobbat halvnatt innan och skulle ut på kvällen igen. Men men, gick mig varm och relativt pigg :) La ett enkelt spår till Beya med mycket belöning i spåret för att hon skulle vara mer noggrann då hon har en tendens att slarva. Helena la ett spår till Troja, första gången hon skulle få gå fältspår! Dessutom var det också första gången hon fick spåra efter någon annan än mig. Spännande!! Först ut var B, tog henne i sele och koppel för att kunna vara mer med och bromsa henne vid slarv. Gick mycket bra men fick påminna henne då och då vad vi var där för. B är väldigt lättdistraherad, det har jag märkt inte minst vad gäller lydnaden, och även i spåret brister koncentrationen ibland. Men vi kämpar på! Någon tävlingshund blir det nog aldrig av henne, men det gör inget jag tycker om henne ändå :)

Sendan yrvädrets tur! Lät henne plocka upp spåret själv utan att visa på henne och det fixade hon klockrent. Hon satte iväg som skjuten ur en kanon och då hon är väldigt noggran lät jag henne hålla ett bra tempo. Efter ca 100m saktar hon in och börjar cirkulera. Stannar och tittar på mig, får syn på Helena och Eija längre bort, får påminna henne att vi faktiskt arbetar genom att säga "spåra". Hon tittar snabbt på mig och så ner med nosen i backen igen. Hon ringar lite grann och får till slut upp spåret igen, helt på egen hand!!! *matte imponerad* Det är det som är så bra när någon annan lägger spåret, jag visste ju inte var vi skulle så jag kunde inte styra henne på något vis utan helt enkelt bara vänta ut henne och låta henne lösa problemet själv, vilket hon klarade galant!! Sedan var det full fart igen och resten av vägen gick utan några missöden!! Min duktiga duktiga tjej!! <3 Helt otroligt att se att hon inte bara ger upp utan kämpar sig fram trots en del problem och hinder efter vägen. Kul att hon dessutom klarade att spåra på öppet fält! Har fortfarande inte fått B att klara ett helt fältspår.... :)

Får se när nästa gång blir.¨

Har också bestämt att det inte blir Norge för mig och Troja. Tyvärr. Men det känns så meningslöst att åka så himla långt när hon ser ut som ett skatbo i pälsen och knappast kan få något bättre än en 1a i alla fall. Hon har börjat få sin päls tillbaka nu, men det går saaaakta, så vi hoppar Norge och satsar på stora stockholm istället!

I lördags släpade vi oss upp riktigt tidigt för att vara vi Klockan 07.00 ringde larmet, drog mig en liten stund. Märks att hundarna inte är vana att gå upp så tidigt, de kollar bara på mig, gäspar stort och totalvägrar kliva upp haha.

Gjorde mig själv klar, laddade kaffe att ta med, försökte få liv i hundarna och så ut på morgonpink. I SNÖN! Jodå. Det hade snöat mer eller mindre hela natten så det var vitt på backen. Tyvärr försvann den ungefär lika snabbt som den kom.

När hundarna var rastade och klara så åkte vi iväg mot Falun. Vi skulle möta upp Helena med Eija och Gizmo, Elisabeth med Zääpo och så en till tjej jag aldrig träffat med en lagotto. Spårdag!!

Helena lurade upp oss låååångt in i skogen. Fin spårmark var det i alla fall ;)

Båda mina hundar fick ett varsitt U-spår men med ganska tvära vinklar. Var längesen vi spårade så tänkte göra det relativt enkelt. Dessutom kom det fortfarande ner snöblandat regn från himlen och Troja har aldrig spårat i sådant väder.

Spåren fick ligga ett tag innan vi gick dem. Jag började med Beya. Hon blir som alltid alldeles tossig när spårslen tas fram. Tyvärr är hon ganska slarvig i spåret vilket leder till att hon bomma en apport. Hon har lite för bråttom och så tror jag att hon har svårt att koncentrara sig på en sak under en längre tid. Samma när vi tränar lydnad. Hon tappar spåret och jag får upprepade gånger påminna henne om vad det är vi gör. Men men, det är en träningssak, får skylla mig själv som inte spårar ens hälften så mycket av vad vi borde.

Sen var det yrvädret Trojas tur.

Trots att hon inte spårat så överdrivet mycket och med tanke på vädret så var hon helt fenomenal!! Jösses vilken spårhund det är! Hon är snabb och noggrann. Ibland stannar hon upp och ser sig om fter mig, behöver bara säga "spåra" så sätter hon fart igen, tror hon bara söker lite stöd från matte

När alla var klara så släppte vi hundarna för lite bus. Var bara Gizmo som fick sitta kvar i bilen. Himla kul att se att hundarna går så bra ihop. Speciellt kul att Eija verkar ha accepterat mina vitingar totalt. DET är stort. Nu leker de hej vilt

Silvbergsgruvan! Coolt va?